Underbart fruktigt och fullt av karaktär, det här är vad albariño borde handla om. Det kommer från “Spaniens Norge”, Rías Baixas, eller de “lägre flodmynningarna” som påminner vissa människor om Norges fjordar. Fast eftersom jag har varit där kan det mycket väl vara människor som faktiskt aldrig har varit i Norge som säger det. Hur som helst har vinet aromer av nektarin och äpple och en aptitretande citron- och citruskaraktär. Lokalbefolkningen tycker om att dricka det till skaldjur. Egentligen är det också en mycket bra aperitif man gärna njuter av medan man ser solen gå ner.

Vilken glädje det här vinet är. Det är en djupare, mer eftertänksam och rikare stil av Fleurie, en av de stora appellationerna i Beaujolais. Vinmakaren Alain Coudert säger att den extra fylligheten och komplexiteten kommer från deras äldre vinstockar och den säregna jordmånen. För oss innebär det ett vin som nästan kan påminna om Pinot Noir (fast till halva priset) när det blivit äldre. Just nu är det livligt och energiskt, med en silkeslen känsla och frisk, klar syra. Här finns mycket skogsbär och körsbär, med en blommig ton i avslutet. Kyl det gärna femton till tjugo minuter för att behålla fräschören och servera till nästan vad som helst.

Om jag bara fick ta med mig ett vin till en öde ö skulle det vara ett vitt vin från Bordeaux. Bordeaux är nämligen perfekt för att göra friska, eleganta vita viner längs Atlantkusten. Vinet kanske verkar dyrt (okej, det kostar 346 kr… det är ganska dyrt), men det är ett riktigt kap jämfört med andra stora vita viner från världen över. Med smaker av citrus och vit persika, samt en lätt örtig och bladig ton, är det ett komplext vin och ett måste för alla som älskar Sancerre eller Pouilly-Fumé.

Thomas Pico är något av en kultvinmakare och hans viner försvinner inom minuter, eller möjligen timmar, efter att de släpps. Strunta i att det står “village” Chablis på etiketten, det här ligger på samma nivå som många premier cru-viner, med krossat ostronskal i mineraliteten och en intensiv, fokuserad precision. Om det nu spelar någon roll är det här ett naturvin, vad det nu betyder. Det viktiga är att Thomas gör så lite som möjligt med druvorna från sina gamla stockar för att bevara den knivskarpa koncentrationen i vinerna.