När Joe först smakade det här trodde han att det var mest sauvignon blanc men det är mest semillon. Även sommelierer har tydligen fel ibland. Det ger vinet en blandning av friska, gröna och lite bladiga frukttoner som äpple, tillsammans med rikare, mjukare och lite sötare toner från fatlagringen som lämnar en lång nötighet. Det finns något väldigt elegant med fatlagrade vita viner från Bordeaux och de är verkligen underskattade. Bordeaux borde faktiskt göra mycket mer vin som det här.

I jakten på "nästa stora grej" glömmer man ibland bort "den stora grejen som fortfarande är en grej". Det här är ett av livets riktigt stora viner. Och jag har älskat det i många år i vinbranschen. Här finns lager på lager av vaxig djup och tropisk frukt som får vinet att stanna kvar och utvecklas i glaset. Tillräckligt koncentrerat för rökt fisk och även lättare fläskrätter, men också klockrent till matigare fisk och skaldjur. Särskilt eftersom det har ett fint “grepp” i texturen och en lätt bitterhet i avslutet. Ett seriöst, och seriöst bra, vin.

Begreppet "gang of four" har använts om en politisk fraktion i Kina, ett flertal andra politiska rörelser, ett brittiskt postpunkband och de fyra pionjärerna bakom naturvin i Beaujolais. Däribland Jean Foillard, känd för att göra några av de mest strukturerade vinerna i gruppen. Det här silkeslena vinet är ett riktigt sommelierval, med parfymerade toner av röda och mörka körsbär, viol och subtil krydda över en mineralisk, stenig ryggrad. Ett fantastiskt matvin som jag gärna dricker till kalv eller en terrin.