När Joe först smakade det här trodde han att det var mest sauvignon blanc men det är mest semillon. Även sommelierer har tydligen fel ibland. Det ger vinet en blandning av friska, gröna och lite bladiga frukttoner som äpple, tillsammans med rikare, mjukare och lite sötare toner från fatlagringen som lämnar en lång nötighet. Det finns något väldigt elegant med fatlagrade vita viner från Bordeaux och de är verkligen underskattade. Bordeaux borde faktiskt göra mycket mer vin som det här.

Underbart fruktigt och fullt av karaktär, det här är vad albariño borde handla om. Det kommer från “Spaniens Norge”, Rías Baixas, eller de “lägre flodmynningarna” som påminner vissa människor om Norges fjordar. Fast eftersom jag har varit där kan det mycket väl vara människor som faktiskt aldrig har varit i Norge som säger det. Hur som helst har vinet aromer av nektarin och äpple och en aptitretande citron- och citruskaraktär. Lokalbefolkningen tycker om att dricka det till skaldjur. Egentligen är det också en mycket bra aperitif man gärna njuter av medan man ser solen gå ner.

De allra bästa vinerna från Beaujolais kommer från så kallade crus. Lantignié är inte officiellt en av dem, men borde nästan vara det. Det har beskrivits som en mästarklass i balans med krispig röd frukt som hallon och körsbär, viol i doften och en fin kryddighet. Det är också lite av ett fynd: du får Cru-Beaujolais-känsla till priset av ett enklare vin. Ett seriöst vin som inte tar sig självt på för stort allvar.

Om du gillar Sancerre eller Pouilly-Fumé är det här deras ungdomliga och fruktiga kusin. Ett krispigt och friskt vitt vin med dofter av äpple, päron, lime och bladiga toner av vinbärsblad. Du hittar inte samma mineraliska intensitet som i ett vin som Sancerre, men du får mer frukt och generositet. Drick det till getost (kanske grilla getosten först), till vårens första sallader eller till en pasta med räkor. Det här är en bra påminnelse om vilket värde man får från sauvignon som odlas utanför de mest berömda regionerna.