De allra bästa vinerna från Beaujolais kommer från så kallade crus. Lantignié är inte officiellt en av dem, men borde nästan vara det. Det har beskrivits som en mästarklass i balans med krispig röd frukt som hallon och körsbär, viol i doften och en fin kryddighet. Det är också lite av ett fynd: du får Cru-Beaujolais-känsla till priset av ett enklare vin. Ett seriöst vin som inte tar sig självt på för stort allvar.

”Pålitlig röd Bourgogne” är oftast en motsägelse. Vinet skiftar från vingård till vingård, årgång till årgång. Men Couvent de Jacobins är ett undantag – en trogen vän. Här möts körsbär och kryddor med mjuka blommiga toner som kittlar näsan. Perfekt till en ugnsrostad kyckling mitt i veckan eller till och med till fasta fiskrätter. Helst lätt kylt.

Thomas Pico är något av en kultvinmakare och hans viner försvinner inom minuter, eller möjligen timmar, efter att de släpps. Strunta i att det står “village” Chablis på etiketten, det här ligger på samma nivå som många premier cru-viner, med krossat ostronskal i mineraliteten och en intensiv, fokuserad precision. Om det nu spelar någon roll är det här ett naturvin, vad det nu betyder. Det viktiga är att Thomas gör så lite som möjligt med druvorna från sina gamla stockar för att bevara den knivskarpa koncentrationen i vinerna.

Gnugga ögonen. Precis, det här är från 2011. Året då vi upptäckte Minecraft, Snapchat, ordet blockchain och då den länge väntande Kate Middleton till slut gifte sig med sin prins William. Under åren som gått har vinet mognat till smaker av bakat äpple, kanderad citrus, honung, torkad aprikos och tydliga toner av mineral och petroleum. Det har också utvecklat en fantastisk kryddighet som ligger sida vid sida med en restsötma och en pigg, drivande syra. Vi skulle dricka vad som helst från Sybille Kuntz, en modern tysk legend. Men det här är något extra.