Det bästa sättet att beskriva det här är: "som Barbera d’Alba... fast bättre". Och det "bättre" heter Luigi Pira, som gör riktigt fina viner i flera av Piemontes druvor och stilar. Det här är deras instegsvin, men också en introduktion till hela egendomen: tydlig, vackert definierad frukt och fin precision, i ett vin som är mjukt, generöst och har Barberas härliga följsamhet, med ett jordigt och örtigt avslut. Servera till i princip allt italienskt.

Få saker piggar upp som ett glas sicilianskt vin gjort på Nero d’Avola. Det här är som flytande solsken med toner av körsbär, hallon, mörkt plommon och örter. Gör en långkokt pastasås som får stå flera timmar på låg värme och öppna en flaska av det här. Kryddigt, rikt och värmande.

Om du gillar Chianti Classico för runt 250 kronor eller mer är det här för dig. Körsbär och hallon möter blommiga och kryddiga toner med mineralitet och en lätt stram avslutning som passar perfekt till italienska ragúrätter och lamm. Det är ett vin gjort för att delas med vänner och friskt nog att följa med hela kvällen. Vi glömmer ibland att det finns områden precis utanför Italiens klassiska regioner som gör viner som detta till ett fantastiskt pris.

Det här är den sorts vin som har förvandlat Chianti Classicos rykte. Det är saftigt, livligt, friskt och fullt av röd frukt. Men viktigast av allt är att modern Chianti Classico förstår att eken och tanninstrukturen i gommen finns där för att stödja frukten, inte ersätta den. Det är ett härligt polerat vin med en örtig avslutning som dröjer sig kvar, vilket gör det fantastiskt att servera till pastarätter med tomatbas, särskilt med rustik korv nedhackad i såsen. Eller varför inte med ost.