Det bästa sättet att beskriva det här är: "som Barbera d’Alba... fast bättre". Och det "bättre" heter Luigi Pira, som gör riktigt fina viner i flera av Piemontes druvor och stilar. Det här är deras instegsvin, men också en introduktion till hela egendomen: tydlig, vackert definierad frukt och fin precision, i ett vin som är mjukt, generöst och har Barberas härliga följsamhet, med ett jordigt och örtigt avslut. Servera till i princip allt italienskt.

Trebbiolo är inte en druva som råkar rimma på nebbiolo, det är La Stoppas hyllning till dalen runt floden Trebbia. Vinet görs på barbera och bonarda som ger ett saftig och livligt vin med mörka bär, lite örtighet och en pigg syra som gör det lättdrucket och charmigt. Gott till tomatbaserad pasta eller pizza.

Vi har förstått att vissa av er fortfarande inte har börjat dricka österrikiskt rött vin. Ärligt talat har ni svikit oss. Ni har svikit ert middagsbord. Och framför allt har ni svikit er själva. Men nu är det dags att rätta till det med det här mörka, levande röda vinet gjort på tre av Österrikes bästa druvor. Det doftar som Pinot Noir, är lika saftigt som Beaujolais, har den söta mognaden från Dolcetto och samtidigt en helt egen intensitet. Ett vin med energi och nerv som sitter perfekt till plockmat och som är helt briljant till pizza. 2026 borde vara året då vi alla dricker betydligt mer österrikiskt vin av den här sorten.