Vilken glädje det här vinet är. Det är en djupare, mer eftertänksam och rikare stil av Fleurie, en av de stora appellationerna i Beaujolais. Vinmakaren Alain Coudert säger att den extra fylligheten och komplexiteten kommer från deras äldre vinstockar och den säregna jordmånen. För oss innebär det ett vin som nästan kan påminna om Pinot Noir (fast till halva priset) när det blivit äldre. Just nu är det livligt och energiskt, med en silkeslen känsla och frisk, klar syra. Här finns mycket skogsbär och körsbär, med en blommig ton i avslutet. Kyl det gärna femton till tjugo minuter för att behålla fräschören och servera till nästan vad som helst.

Nyckelorden här är "vildjäst". Det betyder att vinet är jäst med den naturliga jästen från druvornas skal, i underjordiska cementtankar. Resultatet är ett otroligt pålitligt vin med massor av energi, komplexitet och friskhet, och en smakpalett av mogen stenfrukt och exotiska, tropiska toner. Allt balanseras av en lätt krämighet vilket gör det till ett utmärkt alternativ till en fylligare Chablis eller en lätt vit Bourgogne.

De allra bästa vinerna från Beaujolais kommer från så kallade crus. Lantignié är inte officiellt en av dem, men borde nästan vara det. Det har beskrivits som en mästarklass i balans med krispig röd frukt som hallon och körsbär, viol i doften och en fin kryddighet. Det är också lite av ett fynd: du får Cru-Beaujolais-känsla till priset av ett enklare vin. Ett seriöst vin som inte tar sig självt på för stort allvar.

Thomas Pico är något av en kultvinmakare och hans viner försvinner inom minuter, eller möjligen timmar, efter att de släpps. Strunta i att det står “village” Chablis på etiketten, det här ligger på samma nivå som många premier cru-viner, med krossat ostronskal i mineraliteten och en intensiv, fokuserad precision. Om det nu spelar någon roll är det här ett naturvin, vad det nu betyder. Det viktiga är att Thomas gör så lite som möjligt med druvorna från sina gamla stockar för att bevara den knivskarpa koncentrationen i vinerna.