De allra bästa vinerna från Beaujolais kommer från så kallade crus. Lantignié är inte officiellt en av dem, men borde nästan vara det. Det har beskrivits som en mästarklass i balans med krispig röd frukt som hallon och körsbär, viol i doften och en fin kryddighet. Det är också lite av ett fynd: du får Cru-Beaujolais-känsla till priset av ett enklare vin. Ett seriöst vin som inte tar sig självt på för stort allvar.

Har du druckit Kung Fu Girl? Då vet du ungefär var vi börjar. Legendariska Charles Smith står bakom även det här vinet. Han sålde Kung Fu Girl, och efter det var det inte riktigt samma vin längre. Blossom Fury är rieslingcomebacken: mer som originalet, mer precision, mer nerv och mer personlighet. Krispigt och torrt, med hög syra och smak av citrus, persika och vita blommor. Perfekt till asiatisk mat, sushi och skaldjur.

I jakten på "nästa stora grej" glömmer man ibland bort "den stora grejen som fortfarande är en grej". Det här är ett av livets riktigt stora viner. Och jag har älskat det i många år i vinbranschen. Här finns lager på lager av vaxig djup och tropisk frukt som får vinet att stanna kvar och utvecklas i glaset. Tillräckligt koncentrerat för rökt fisk och även lättare fläskrätter, men också klockrent till matigare fisk och skaldjur. Särskilt eftersom det har ett fint “grepp” i texturen och en lätt bitterhet i avslutet. Ett seriöst, och seriöst bra, vin.

Thomas Pico är något av en kultvinmakare och hans viner försvinner inom minuter, eller möjligen timmar, efter att de släpps. Strunta i att det står “village” Chablis på etiketten, det här ligger på samma nivå som många premier cru-viner, med krossat ostronskal i mineraliteten och en intensiv, fokuserad precision. Om det nu spelar någon roll är det här ett naturvin, vad det nu betyder. Det viktiga är att Thomas gör så lite som möjligt med druvorna från sina gamla stockar för att bevara den knivskarpa koncentrationen i vinerna.