“The sunset in Provence effect” beskriver känslan när du smakar något över en middag på semestern och det smakar HELT fantastiskt. Så du köper med dig några flaskor hem. Och märkligt nog smakar det inte ALLS likadant när du är tillbaka hemma i Eskilstuna. Det omvända är när du försöker återskapa en liten smak av förra sommarens semester genom att dricka vinet du skulle ha druckit då. Det här är det vinet. För att det är den flytande motsvarigheten till dina sommarminnen som påminner dig om att det inte alltid kommer vara så här kallt och mörkt. Det är därför det är så populärt.

Jag intervjuade en gång Susana Balbo, vinmakare, politiker och “drottningen av Torrontés” i Argentina. Hon var rejält förkyld, men det krävs mer än en rinnande näsa för att stoppa henne. Det här är rosé från hög, mycket hög, höjd över en kilometer upp i Anderna, som ger solmogna jordgubbar, fina apelsinblommiga aromer och en frisk syrlig ton av rosa grapefrukt, följt av en touch rabarber i slutet. Ett utmärkt vin till sommarrätter som sallader och sushi.

Det bästa sättet att beskriva det här är: "som Barbera d’Alba... fast bättre". Och det "bättre" heter Luigi Pira, som gör riktigt fina viner i flera av Piemontes druvor och stilar. Det här är deras instegsvin, men också en introduktion till hela egendomen: tydlig, vackert definierad frukt och fin precision, i ett vin som är mjukt, generöst och har Barberas härliga följsamhet, med ett jordigt och örtigt avslut. Servera till i princip allt italienskt.