Vin från Italien under 300 kronor

Jag minns inte exakt vad Susumaniello betyder, men jag tror att det har något med åsnor att göra. Det är en uråldrig druva som länge mest användes för färg, men som producenter nu inser kan ge riktigt intressanta viner. Varför dricka trist, smaklös provensalsk rosé när du kan få det här, med vattenmelonskal, mognad och en härlig örtig doft. Det här är mycket (mycket) godare än 90% av alla roséviner där ute, gjort på en av världens mest sällsynta druvor, och till ett riktigt bra pris.

Ett vin som visar hur Super Tuscans förändrade bilden av vad Toscana kan vara. Istället för den traditionella druvan sangiovese är det här gjort på cabernet sauvignon, vilket ger ett mörkare, mer polerat vin med svarta vinbär, örter och en frisk struktur som håller allt i balans. Nittardi är lika känt för sina konstnärsetiketter som för sina viner, där varje årgång får ett nytt originalverk. Etiketten liknar den på Ad Astra (också väldigt gott), som du kanske har sett i det tillfälliga sortimentet. Där försvinner Nittardis viner ofta snabbt, vilket gör det extra kul att nu hitta dem i fasta sortimentet. Servera till grillat kött, lamm eller pasta med tomatbaserade såser.

Det bästa sättet att beskriva det här är: "som Barbera d’Alba... fast bättre". Och det "bättre" heter Luigi Pira, som gör riktigt fina viner i flera av Piemontes druvor och stilar. Det här är deras instegsvin, men också en introduktion till hela egendomen: tydlig, vackert definierad frukt och fin precision, i ett vin som är mjukt, generöst och har Barberas härliga följsamhet, med ett jordigt och örtigt avslut. Servera till i princip allt italienskt.