Rosévin under 300 kronor

Robust, distinkt och älskat av de med koll: det här är Tavel. Ett rosé som varit favorit hos både påvar, Ludvig XIV och Ernest Hemingway. Tavel är utmärkt som ung men utvecklas fint med några års lagring. Vinet är strukturerat och generöst med smak av svartvinbär och granatäpple, med ett avslut som bjuder på både örter och mineralitet. En rosé för rödvinsälskare. Servera till en rejäl ostbricka.

En frisk och lätt pärlande klassiker från Portugal, känd för sin ikoniska flaska och populär bland både Saddam Hussein och drottning Elizabeth II. Elton John nämner den till och med i en av sina låtar. Lätt och fruktigt med toner av hallon, jordgubbar och en hint av citrus. En isbit i är inte alls fel.

Vi älskar allt från António Mançanita, som bryter reglerna på Madeira och Azorerna. Men det här är extra bra: en djupt rosa rosé som är hälften röd, hälften rosa. Du får massor av nykrossade jordgubbar och en härlig mineralisk och örtig kant. Det är vin med verklig personlighet, vilket speglar mannen som gjort det. Vår favoritmatchning är något kryddigt. Kanske indiskt eller thailändskt.

Bara för att man är en seriös vinmakare behöver man inte ta sig själv på för stort allvar. Jag provade det här första gången för ett år sedan och älskade det. Ett vibrerande, torrt och aromatiskt vin med ett riktigt sting av blodapelsin och hallon. Det är gjort för att vara saftigt och lättdrucket, av den chilenske vinmakaren Julio Bouchon och den sydafrikanska vinlegenden David Nieuwoudt. Det är ett vin att gluppa i sig. Därför heter det Glup. Glup Glup.

Jag intervjuade en gång Susana Balbo, vinmakare, politiker och “drottningen av Torrontés” i Argentina. Hon var rejält förkyld, men det krävs mer än en rinnande näsa för att stoppa henne. Det här är rosé från hög, mycket hög, höjd över en kilometer upp i Anderna, som ger solmogna jordgubbar, fina apelsinblommiga aromer och en frisk syrlig ton av rosa grapefrukt, följt av en touch rabarber i slutet. Ett utmärkt vin till sommarrätter som sallader och sushi.

Jag minns inte exakt vad Susumaniello betyder, men jag tror att det har något med åsnor att göra. Det är en uråldrig druva som länge mest användes för färg, men som producenter nu inser kan ge riktigt intressanta viner. Varför dricka trist, smaklös provensalsk rosé när du kan få det här, med vattenmelonskal, mognad och en härlig örtig doft. Det här är mycket (mycket) godare än 90% av alla roséviner där ute, gjort på en av världens mest sällsynta druvor, och till ett riktigt bra pris.