Vin

Om jag har en regel för 2026 så är det att njuta av mer Garnacha från Spanien. Det är "söderns Pinot Noir" med en lika följsam, rund och lättillgänglig charm, men varmare, kryddigare och örtigare karaktär (snarare än de toner av "skogspromenad" som Pinot Noir har). Om du gillar Côtes du Rhône kommer du att älska det här, men du kommer också märka den friska, "krispiga" karaktären från granit som ger det lyft. Det har lagrats på ek, även om det är subtilt och balanserat. Det här är vad jag kommer att dricka när jag tittar på Melodifestivalen.

Det här är den sorts vin som har förvandlat Chianti Classicos rykte. Det är saftigt, livligt, friskt och fullt av röd frukt. Men viktigast av allt är att modern Chianti Classico förstår att eken och tanninstrukturen i gommen finns där för att stödja frukten, inte ersätta den. Det är ett härligt polerat vin med en örtig avslutning som dröjer sig kvar, vilket gör det fantastiskt att servera till pastarätter med tomatbas, särskilt med rustik korv nedhackad i såsen. Eller varför inte med ost.

Ett vin som visar hur Super Tuscans förändrade bilden av vad Toscana kan vara. Istället för den traditionella druvan sangiovese är det här gjort på cabernet sauvignon, vilket ger ett mörkare, mer polerat vin med svarta vinbär, örter och en frisk struktur som håller allt i balans. Nittardi är lika känt för sina konstnärsetiketter som för sina viner, där varje årgång får ett nytt originalverk. Etiketten liknar den på Ad Astra (också väldigt gott), som du kanske har sett i det tillfälliga sortimentet. Där försvinner Nittardis viner ofta snabbt, vilket gör det extra kul att nu hitta dem i fasta sortimentet. Servera till grillat kött, lamm eller pasta med tomatbaserade såser.