Rosévin mellan 100 och 200 kronor

Vilken rosé. Uppfriskande och delikat, detta blandar röd vinbärsfrukt med persika och citrusskal. För dig som vill ha lite mer frukt än det klassiska från Provence, men ändå behålla friskören och elegansen i riktigt bra rosé. Servera på picknick, balkonger och sommarverandor.

Bara för att man är en seriös vinmakare behöver man inte ta sig själv på för stort allvar. Jag provade det här första gången för ett år sedan och älskade det. Ett vibrerande, torrt och aromatiskt vin med ett riktigt sting av blodapelsin och hallon. Det är gjort för att vara saftigt och lättdrucket, av den chilenske vinmakaren Julio Bouchon och den sydafrikanska vinlegenden David Nieuwoudt. Det är ett vin att gluppa i sig. Därför heter det Glup. Glup Glup.

Jag minns inte exakt vad Susumaniello betyder, men jag tror att det har något med åsnor att göra. Det är en uråldrig druva som länge mest användes för färg, men som producenter nu inser kan ge riktigt intressanta viner. Varför dricka trist, smaklös provensalsk rosé när du kan få det här, med vattenmelonskal, mognad och en härlig örtig doft. Det här är mycket (mycket) godare än 90% av alla roséviner där ute, gjort på en av världens mest sällsynta druvor, och till ett riktigt bra pris.

Jag intervjuade en gång Susana Balbo, vinmakare, politiker och “drottningen av Torrontés” i Argentina. Hon var rejält förkyld, men det krävs mer än en rinnande näsa för att stoppa henne. Det här är rosé från hög, mycket hög, höjd över en kilometer upp i Anderna, som ger solmogna jordgubbar, fina apelsinblommiga aromer och en frisk syrlig ton av rosa grapefrukt, följt av en touch rabarber i slutet. Ett utmärkt vin till sommarrätter som sallader och sushi.