Viner vi älskade och glömde

Året är 1974, du har utsvängda byxor och ABBA har just vunnit Eurovision med "Waterloo". Vad dricker du? Black Tower. Men mycket sötare än den här. Idag är den torrare med aromer av päron och ananas, och en frisk citrussmak.

Innan "båtrosé" fanns, fanns Tavel. "Kungarnas rosé", av den enkla anledningen att många kungar på 1700- och 1800-talet gillade det. Fylligare och fruktigare än de flesta roséviner, perfekt till grillat kött och till och med vilt. Om du bad om rosé på 1960-talet var det här du fick. Ett riktigt vin.

Axelvaddar, tegelstensstora mobiltelefoner och en flaska australiensisk Chardonnay. Välkommen till 1980-talet och ett vin som smakade modernt, fruktigt och annorlunda. Idag har det mindre tropisk frukt än förr och inte lika mycket ek. Men det är fortfarande generöst, saftigt och lätt att tycka om. Dags att ta tillbaka Aussie Chardonnay!

Vinet som gjorde Beaujolais berömt. På 1970-talet såg Georges Duboeuf till att Beaujolais Nouveau blev en årlig novembertradition. Det här lätta, körsbärsdoftande och saftiga rödvinet blev ett självklart val till fonduekvällar och middagsbjudningar året runt. Och idag? Beaujolais är tillbaka!

Vinet från tusen studentfester. På 1980-talet var "Bulgarian Country Wine" en storfavorit med sina mogna svarta vinbär, rustika karaktär och otroliga prisvärdhet. Hypen dog men det är fortfarande svårt att slå som ett vardagsvin.

Om det är ett vin vi vill se göra comeback så är det Egri Bikavér – "Bull’s Blood" från Ungern. En 70-talsfavorit med smaker av syrliga röda körsbär, tranbär och vinbär i en frisk och livlig stil med en hint av skog och kryddor. Riktigt gott.